Promenad, snöknarr, ser på staden... husen, den tysta snön, tåg, träd, frost, båtarna uppdragna på land, ljuden, vattnet och rörelserna. Känsla av vad som är hemma, känsla av att staden är min. Stolt. Det är vackert, i sin enkelhet och stillhet. Under ytan finns även det röriga och även det mindre vackra. Så behövligt.
Känsla av att höra hemma och inte bara vistas är så mycket bättre. Inte att äga men att dela med andra, fast på helt olika sätt.Unika upplevelser som skapar en varm känsla i magen. Känslan av trygghet och hur mattan vävs samman och blir vacker och varm. Känslan att stå på gatan och titta upp mot ett hus där människorna rör sig, lever i värme och bråk. Att dela och tillhöra, att inte dela och inte tillhöra. Tillförsikten i valet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar