Det vackra i det lilla

Trött på good-bye. Innerligt trött. Vill inte låta det definiera mig.

Lyckan att få sova på hans arm. Det behövdes. En skärva av lycka värmde i mörkret. Enkelt, värme och fint - om än tillfälligt. Enkelheten kanske föds ur till flyktiga. Ord som möts och frågor som undviks. Det vackra i det lilla. En trösterik snuttefilt ersätts av stundande ekande tomhet. Älska det vackra i det lilla och hur brister då inte stör.

Söker distraktion både för att fly och för att finna. Paradoxalt, komplicerat men ändå inte. Känslor som kommer och går. Men tankarna lika flyktiga som aska i vinden. Lättheten i det. Närhet, värme, rörligheten i sakernas bestånd. Oviljan av hjärtat att inte ge upp. Enkelhet möter komplexitet. Sökandet efter en yta som inte finns. En tromb drar fram, tårarna rullar inombords. Vilsen, men ändå så medveten om mycket.

Lurar jag mig själv i desperation. Fattar tag i min krage, väser folk vill inte ens försöka. Förstörd? Kanske tog den nåt jag ändå hade behövt. Två motpoler som tänts – resulterar bara i framåt läge utan att kunna bromsa.

Slow-motion och jag vill blunda men det går inte. Stanna går inte! Jag vill inte heller. Vatten som spills, något som inte undgås, det är inte vackert, det är därför man vänder det ryggen.