jag har landat,
halkat och fallit tillbaka - igen
eftersmaken är metallisk
och i ögonen blixtrar det till
för en tid hade jag glömt,
eftersmaken,
ordens makt
och tomheten
det ekar nu,
jag måste se till att fylla tomrummet - snabbt
återfå kontrollen,
känslan i benen
och doftsinnet
jag kravlar mig upp,
drar mig fram
och reser mig
eftersmaken är densamma,
varje gång
och det tar tid innan den slutar våldgästa mig i drömmarna, men också under dagen
jag hoppas att denna gång inte var på riktigt,
och att de kommande gångerna kommer vägra att infinna sig
så att jag kan glömma eftersmaken, för gott
