Sol

Ler mot solen,
den klibbiga värmen
Förväntansfull

Känslan att vakna och värmen som möter en är sällsynt,
en känsla av befrielse

Cyklar fram, känns som jag svävar
Det som borde vara slitsamt är lättfångat

En dag av få, men ändå så betydelsefull,
för resten den gråa myckenheten
för att mäkta med,
lite lite till

Dans på näthinnan

Orden borrar sig in i hjärtat,

som missiler har de målmedvetet nått fram.

Jag ställer frågor helt disparata, ingen röd tråd

frågorna ställs utan tanke på skapa reda i oredan.

Försöker gräva ett hål i något jag inte förstår.

Något jag inte vill förstå, men ändå kan relatera till på håll.

Frågorna flödar inifrån och magen har vänts ut och in.

Jag förstår inte varför jag inte är arg, varför jag inte skriker och spyr galla. Jag förmår inte. Men ställer frågor tvångsmässigt. Jag hör min röst, lugn och sansad… inuti skriker jag.

Jag kan inte ta in, inte andas, jag tror inte på orden men samtidigt tror jag att det finns mer bakom. Tudelat.

Tre kvinnor dansar på min näthinna med lätta steg morgonen därpå

Tre barfota kvinnor på en vacker sommaräng i skira klänningar - men jag minns bara två namn.

Frågar efter det tredje… utan anledning, utan att förstå varför det är viktigt. Det är betydelsefullt av ingen anledning alls. Jag mår illa.

Dansar de på min näthinna en vacker och solig sommarmorgon och jagar mig ur sängen, måste de åtminstone ha var sitt namn.

Om de ska dansa på min näthinna, bör de åtminstone ha presenterats även om de kom oinbjudna av mig.

Det jag kan kontrollera är inte invalsandet, men väl bestämt och personligt be dem lämna min retina.

Det fanns mer, och kanske fanns det mer än vad som förtäljdes, men det spelar ingen roll. Jag kan inte sluta nu. Ta tillbaka det som bränt fast i mitt hjärta. Lika lite som jag kan stoppa det varma som bubblar inuti, som missilerna inte lyckats utplåna.

eftersmaken

jag har landat,
halkat och fallit tillbaka - igen

eftersmaken är metallisk
och i ögonen blixtrar det till

för en tid hade jag glömt,
eftersmaken,
ordens makt
och tomheten

det ekar nu,
jag måste se till att fylla tomrummet - snabbt

återfå kontrollen,
känslan i benen
och doftsinnet

jag kravlar mig upp,
drar mig fram
och reser mig

eftersmaken är densamma,
varje gång
och det tar tid innan den slutar våldgästa mig i drömmarna, men också under dagen

jag hoppas att denna gång inte var på riktigt,
och att de kommande gångerna kommer vägra att infinna sig
så att jag kan glömma eftersmaken, för gott

En färggrann duk

Ledighet, det bär av

till amerika igen

storstad åtföljt av tropisk stad

flyg, värkande fötter, skratt

vänner som möts och omfamnar

det nya och förväntan på något annat, något nytt

nya vänner som möts -

mat, kultur, shopping, musik

virrvarret i träffen mellan människor,

ting och mötet med annan stad

fötter som rusar, bilar som susar,

kort som swishas, ögon som skrattar

jag tänker inte ta mig tid att blinka

tio dagar, tio dar’

jag blundar inte

vägrar missa något

nu bär det av,

tio dagar av förhoppningar,

mina diffusa men

en tydlig förväntan av flykt

Nu skenar jag, fort

fram och igenom -

även om jag inte vill komma ut på andra sidan.

Det befriande i att skena,

att inte ta sig tid till allt

utan att tillåta sig ryckas med, i och av
- av ögonblicken och existensen där och då.

Jag skenar nu, rusar iväg blint

Älskar flykten som suddar ut gränser som binder saker samman.

Älskar de suddiga konturerna –

de är berusande vackra och omöjliga att hålla fast vid.

Älskar hur färgerna flyter samman

och målar en stor gräll duk på näthinnan.

Kollision

Det har gått så fort

så självklart

så vackert, innerligt och ihoptrasslat

- en underbar liten boll.

Frågor, svar, skratt och allvar har löpt på

Dörrar som öppnats, gläntats på och vissa stängts igen

för att sedan öppnas igen på nytt senare.

Längtan som möts av värme

Tankar som möts av nya tankar

Förståelse som sällan skådats

Viljan av mer, fortare och nu -

som fastnat med en intensitet jag aldrig känt förut

Springer nu inte bort - utan emot.

Omfamnar värmen som en filt,

Drar den runtomkring mig,

Utan att varken vilja eller förmåga att kunna släppa den

Betänkligheter om besinning och lugn

har fått vingar och flugit upp på den klarblå himlen

utan att titta tillbaka ned

Frihet som möts av beroende

och det vackra i kollisionen, explosionen

perforerande

mörker
tårar,
sveda

ilskan i att göra sig själv skada
brinner inombords

kastas tillbaka, till olika scener av tillförsikt
arg på mig själv för att inte kunnat behålla den nu

fattar eld, lyser
och pyser till sist i ett hörn

försöker skramla ihop det som ligger utspritt
förmår samla ihop lite, tappar, tårar

det brinner inuti,
det brinner
och känslan är inte varm
utan skållhet - perforerande

Jord

Jag har gett dig kärlek
nynnat från mitt hjärta,
Blomstrande, Vackra

Stolthet och glädje,
lycka och kärlek
aldrig vänder jag dig ryggen

Smärtan kokar i mitt hjärta
som bankar hårt
I sömnen vilar jag tryggt i din famn

Fåglarna skrattar
blommorna sjunger
det gror i mitt hjärta
sjuder och bubblar,
bubblar, bubblar

Glädje och lycka
Jord jord jord!
jordjordjord...